Familjen Mahlberg

Alla inlägg den 15 maj 2009

Av Carola - 15 maj 2009 05:33


....när man har en morgonpigg hund? Sabla skit, blev väckt 05.15 idag också!


" Morgonstund har guld i mund.......men bly i arslet" Fy sjutton vad seg jag känner mig, det är inte den bästa dagen att känna sig trött.


Idag är klockan 13.00 ska jag på farmors begravning, det känns fruktansvärt jobbigt! Det blir bara "fruntimmren" från vår familj som går. Tommie är ju i Jönköping, Helenas Kalle har fullt upp med 2 barn, en hund och en valp på 8,5v. Hannes Kenneth hade en resa inbokad så han åker bort idag, och stackars pappa, han klarar inte av att sitta så länge, så han ( läs: mamma) beslutade sig för att stanna hemma. Anledningen till att mamma var den som fattade beslutet, är att min pappa ( som jag anser vara väldigt klipsk i vanliga fall ) inte själv inser sina begränsningar som nyopererad!! Han försöker göra saker som vanligt, man ser på honom att han har ont, men klagar han? Nej inte pappa inte, han är inte sån! 

Ni kanske förstår om jag berättar att min älskade pappa ALDRIG (i sitt snart 61åriga liv) har varit sjukskriven.....


Min underbara svärmor har lovat passa barnen idag, jag skulle t o m få komma upp tidigare med dem, hon tyckte det skulle vara skönt för mig att få vara ensam en stund innan, tack snälla Kirsi!


Jag har inte bestämt var jag ska ha på mig än (inte p g a jag saknar svarta kläder, för 70% av allt i min garderob är just svart), tror att så länge jag inte valt ut nått, så blir det inte på riktigt....

Som de flesta vet, så är ju min farmor Edith, inte min biologiska farmor  men hon flyttade tillsammans med min farfar samma höst som jag föddes. Min biologiska farmor, har jag bara träffat ett fåtal gånger, och hon gick bort 1980. Edith kallade vi just för Edith, tills den dagen min minsta syster föddes, 1983. Det handlade ju inte om att hon inte ville vara vår farmor innan, men jag och Helena hade ju faktiskt haft en farmor. Javisst , hon var ju även Hannes farmor, men hon gick ju bort innan Hanne föddes. Så 1983 fick vi alla tre en "ny" farmor.

Min farfar och (nya) farmor  var så otroligt gulliga tillsammas, kunde inte låta bli att ta och stryka på varandra när de satt bredvid varandra, gick hand i hand, och gjort allt tillsammans. Jag kan förstå att farmor tappade livsgnistan den dagen farfar gick bort, jag tror hon kände sig halv....


Min älskade farmor, Edith:


ANNONS

Lite om mig


Här kan ni läsa om vår storfamiljs vardag!

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2009 >>>

Tidigare år

Är det nått du söker?

De senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Sidor värda ett besök

VÄDRET

Gästbok

Så här många besöker mig

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se